bf utomlands

Idag var det vår sista dag här på Svenska Skolan Costa del Sol. Det känns fruktansvärt sorgligt.
Meningar som "Varför måste du åka?" och "Du FÅR inte åka hem!" har fyllt hela dagen. Sådant är tungt att svara på..

Vi båda har haft en sådan underbar tid här! Som vi skrivit innan har vi trivts toppenbra med våra handledare, med klassen, lägenheten och allt! Dessutom har maten varit supergod den senaste veckan, eftersom de bytt catering.

Vi båda bjöd barnen på glass, Erika gav dem mini-magnum och Marie köpte 3 liter vanilj/chokladglass (det blev 1 liter över som vi ska kalasa på ikväll).

Av klasserna fick vi båda varsitt nyckelband som det står "Colegio Sueco" (som betyder svenska skolan) på och två små söta skålar var, som man kan ha stearinljus eller vad man vill i. Dessutom har vi fått teckningar och avskedslappar och allt möjligt av barnen.

Vi båda åker härifrån med ett MVG, vilket känns hur bra som helst eftersom vi kämpat så hårt.


Det är inte dags för avfärd förren på måndag, så vi har hela helgen på oss att säga farväl till Torreblanca, Los Boliches och Fuengirola. Det är skönt! Vi har även hört att det ska bli fint väder, vilket känns härligt.

Balkongen och morgonpromenaden till skolan på 2.5km i soluppgången (och skolan, förstås) är det vi kommer sakna allra mest! Det kommer kännas så konstigt att ta bussen sedan.. Man blir så himla mycket piggare av en morgonpromenad!

Vi båda måste erkänna att vi längtar hem otroligt mycket och även om dessa 4 veckor har gått alldeles för snabbt, ska det bli så skönt att komma hem till alla man saknar (och till sin säng).

Vi har trivts underbart bra ihop, vi har inte bråkat eller varit oense en enda gång. Det närmaste vi kommit bråk är nog att vi båda är lite halvgriniga och tysta på morgonen - men eftersom vi är så båda två blir det inget bråk ändå!
Igår sade Erika "Vi kommer nog inte märka förrens vi kommer hem att vi har kommit så nära varandra! Här känns allt bara som vanligt, ju.." och Marie höll med till 100%. Det kommer kännas så tomt att inte ha någon att alltid prata med, eller bara sitta brevid och tillsammans kolla ut över månen som speglar sig i havet.

Vi vill tacka Anna och Marinette för att ni har gett oss den här chansen. Det är ett äventyr som vi aldrig någonsin kommer glömma. Vi är er evigt tacksamma. Utan er hade vi inte varit här.

Tack Euridys, för att du tog dig tid att ge oss några spansklektioner innan avfärden samt att du hjälpte oss med vår finfina lägenhet. (och tack till Antonio, som har varit en underbar hyresvärd. Om vi behövt något har han hjälpt oss direkt. Häromdagen ringde vi och sa att det var kallt i lägenheten och helt huxflux bestämde vi träff två timmar senare och han gav oss ett element.)

Tack Annicka, Barbro och Kerstin för att ni tagit emot oss så väl. Er kommer vi aldrig glömma! Vi får höras på mail..

Tack våra klasser, som vi kommit att älska under de här veckorna.


Vi båda har växt som människor här.

Marie & Erika