bf utomlands

Igår hade vi vår andra dramalektion med åk 4-5 på Svenska skolan i Costa del Sol. Så här såg "schemat" ut:

• Avslappning (med lugn musik och massage)
• Personen (En säger ett namn, ex Karin Lilja, sedan ska alla i gruppen säga något om hur hennes liv är, ex "Hon har en katt" och "Om kvällarna dricker hon te". Om någon inte håller med om att hon tex dricker te om kvällarna ska den skrika "protest!" och man börjar med ett nytt namn)
• Improvisationsdrama (vi delade in dem i 3 grupper och gav alla meningen "för länge, länge sedan, i ett litet, litet hus. De fick gå iväg i 10 minuter för att improvisera ihop ett kort drama att visa upp i klassrummet.)

Avslappningen tyckte de var riktigt skön. Vi placerade dem så att ingen kunde ha ögonkontakt med någon, för att de skulle kunna slappna av helt. Sedan satte vi på lugn musik och masserade dem en liten stund var. I början var det lite spridda fniss här och där, men sedan när de märkte att alla andra var tysta så blev det knäpptyst i klassrummet.
Det här var ett bra sätt att få dem att lugna ner sig efter rasten, att slappna av, andas och bara tänka på sig själva.

För att få igång kreativiteten och fantasin igen efter avslappningen samlade vi ihop alla i en ring och förklarade hur "personen" går till. För att inte få det typiska problemet med att alla vill säga varsitt namn för "annars är det fusk", hade vi bestämt innan att det bara är vi, Marie och Erika, som säger nya namn efter att någon ropat "protest!".
Och jösses, det var verkligen många protester i den klassen! De förstod inte riktigt att man även var tvungen att acceptera och inte bara att protestera. Tillslut blev det så mycket att ett av barnen kom med ett strålande förslag;
"Kan vi inte göra så att man bara får ropa protest en gång var och när man gjort det får man inte säga så mer?"
Efter det gick det mycket bättre.
Vi avslutade "personen" efter en ganska kort stund så att de skulle få mer tid för improvisationsdramat, eftersom de önskat det gången innan.

"för länge, länge sedan, i ett litet, litet hus"

var meningen vi gav till alla grupper och det visade sig vara ganska svårt. De hakade upp sig på att det inte skulle gå med samma mening, eftersom det inte var kul om det blev  samma draman. Vi förklarade att det inte skulle bli så, eftersom alla tolkar saker på olika sätt, och så satte de igång.

Även nu var det svårt för dem. De vill gärna ha "moderna" draman med skrik och svärord, vilket vi absolut sagt nej till.
Medan vi gick runt bland grupperna insåg vi att rubriken kanske var lite för svår, men vi hoppades att det skulle lösa sig.

Vid uppvisningen gick det bra, även om förra gången med de mer konkreta rubrikerna gick lite bättre.

Nästa gång ska vi hoppa över improvisationsdramat och prata mer om vad en scen är, hur man ska stå och hur man ska prata.

Vi båda tycker att det är jättekul att göra det här med barnen och att de dessutom frågar varje dag om det är dags för drama gör allt ännu bättre!

Kram
Marie och Erika